söndag 20 februari 2011
Connemaran och framtiden
SCS's verksamhet ska stödja uppfödare och ägare av connemaraponnyer i Sverige - men rollerna håller på att förändras radikalt. Vad tror ni är viktiga trender i den utvecklingen? Hur ser de framtida uppfödarna ut - är de unga? gamla? har de många ston? få ston? vilka hingstar vill de ha? vem är hingsthållare? vilka avelsmål har de? hur får de ekonomin att gå ihop? hur ser deras verksamheter ut? vem köper connemaror? till vilka ändamål? i vilka åldrar? utbildningsståndpunkter? Skicka in alla era av tankar om framtiden - det är viktig input när vi ska rigga SCS's avelsorganisering!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag har tyvärr inte så många kloka tankar när det gäller uppfödarnas framtid. Men jag har dock observerat en trend med att många större uppfödare har gett upp för att lägga ner sin verksamhet. Har även observerat att det dyker upp lite "hobby uppfödare", de som har ett eller två ston som kanske inte betäcks varje år utan med två eller treårs mellanrum.
SvaraRaderaFår väl börja då....
SvaraRaderaMed mina 9 år med rasen är jag kanske novis fortfarande. Har har aveln o hästarna som hobby, ser kvalitet framför kvantitet, vill själv utbilda min hästar.
"Min" connemaratyp är fortfarande den modell jag en gång blev förälskad i. En snäll, maffig stor ponny (ser inget problem m överhöjdarna, det finns en marknad för dem också!)med starka ben o vackert ponnyhuvud. 3 utmärkta gångarter, mod o kapacitet för hoppning, en riktig allroundhäst m. a. o.
Ett bra temperament, men med det där lilla extra som bara en ponny kan ha!
Det jag sörjer över är att våra svenskfödda hingtlinjer verkar dö ut, de kommer in alldeles för mycket utlänska hingstar, visst behöver blodslinjerna blandas emellanåt, men jag tycker det borde finnas fler godkända avkommer efter de svenska hingstarna.
I alla raser går det mode i vilken hingst man ska välja, tyvärr känns det som om det styr mer än att man ser till vad som kanske passar ens sto. tycker man måste se helheten o inte bara tänka att avkomman ska kunna hoppa, jag tror de flesta hästägare vill ha ut mer av sin ponny än så...
Jag är en connemaraälskare alltsedan jag jobbade som hästskötare hos Andrea Oxenstierna.....Av en ren händelse många år senare blev jag och min dotter presenterade för en unghingst "Backuddens Rebell" och blev blixtförälskade. Han var verkligen connemara ut i hovspetsarna. Vi tog hem Rebell till gotland, där vi påbörjade hans utbildning ,han var lite sen men utvecklades hela tiden. Allt som tiden gick började både vi och uppf Irene Bengtsson tro på Rebell som hingstämne. Sagt o gjort vi satsade på att visa honom ,det kostade mycket pengar , massor av tid men var roligt hela tiden( som tur var kunde min dotter Sissel göra allt arbete själv tillsammans med sina tränare o ivrigt stött av mig).
SvaraRaderaRebell gick spikrakt genom bruksprovet 2007 o blev godkänd. Underbart... lyckan visste inga gränser, men sen...han fick visserligen 4 ston (3connemara på gotland den sommaren).2008 fick han inte någon trots marknadsföring(kostar förstås)han tävlades ,visade resultat, guld på riks.Till säsongen 2009 satsade vi på semin för att han skulle bli tillgänglig för fler, ingen var intresserad(även nu massor med marknadsföring). Började ge upp...Sissel blev för gammal för att tävla honom ,tiden räckte inte heller till hon hade fler hästar,försökte låna ut honom till hingsthållare någonstans i Sverige ,inget resultat. Försökte seriöst sälja honom ,men ingen vill ha en avelshingst, så är det! Sista steget är att kastrera , då öppnar sig plötsligt möjligheten att få bra betalt för en mycket välutbildad och välhanterad ponny. Men hur roligt ter det sig ??När man inget hellre önskar än att sin hingst ska få göra ett litet avtryck i connemara aveln, annars borde han ju inte blivit godkänd!! Vad jag vill ha sagt med detta är att jag önskar att SCS bryr sig om sina hingsthållare i framtiden, annars kommer det inte finnas några vanliga entusiaster.Rebell fick visserligen 2 conn.ston 2010 här på gotland, men hur blir det i år....?
Jag ser ljust på framtiden för connemaran. Det viktiga för mig är att kombinera ett bra temperament med mycket kapacitet.
SvaraRaderaPrecis som Carolin sa så tror jag att det blir mer och mer "hobbyuppfödning" och det är då viktigt att föreningen är stark och kan stötta dem som vill ta ett föl eller två. Föreningen behöver se till att det finns bra opartisk information om vilka styrkor de olika hingstarna har samt vilka styrkor stolinjerna har. Sedan kan uppfödaren utifrån det ta ett beslut om vilken kombination som blir bäst. De stora uppfödarna har inte behövt särskilt mycket stöd då de ofta har en helt egen avelsplan men om man bara ska ta ett föl på sitt älskade sto så är det väldigt svårt att skaffa specialkunskap.
Det är också viktigt att vi fortsätter med det internationella utbytet då det underlag vi har i Sverige är lite för litet för att kunna bedriva en riktigt avelsarbete.
Liv: Just det förhållandet att det gått mot små uppfödare, vilket jag också noterat, kan vara ett skäl till att gröna hingstar inte blir så mycket använda. När de ännu inte fått avkommor så mycket kan man som liten uppfödare känna sig lite osäker och då istället använda de "säkra korten" till sina få avkommor. Jag håller med om att det är synd. För min del så kan jag konstatera tt det är väldigt dyrt med semin om man inte har kontakter.
SvaraRaderaSom andra varit inne på så tror jag att framtidens uppfödare framför allt kommer att vara hobbyuppfödare med ett eller ett fåtal ston. Uppfödare som kanske inte har så stort behov av att få ekonomi i det hela. Kanske före detta ponnyryttare eller ponnyryttarföräldrar som har ett connemarasto som inte kan tävlas längre sedan ryttaren blivit för gammal, men som gärna vill föra hennes gener vidare.
SvaraRaderaNär det gäller val av hingst känns det svårt att sia, men jag tror inte att man ska underskatta hingsthållarens betydelse. En erfaren hingsthållare med gott rykte (tar bra hand om stona, är en person man kan lita på) kommer att få fler ston än en okänd (även om den senare är aldrig så bra med hästar). Kanske det behövs åtgärder för att få hingstarna att flytta runt lite mer? Om fler hingstar kan lösa betäckningslicens, finns det då risk att "alla" håller med sin egen hingst (dogkänd eller ej) som betäcker ägarens sto, men inte så mycket mer? Jag tror att det kommer att vara viktigt att kunna erbjuda god hingstrådgivning. Jag tror att det behövs en person med namn och kontaktinformation på hemsidan som folk kan ringa till och bolla idéer med. Men en kunnig, erfaren och garanterat opartisk person, var hittar man sådana...?
När det gäller att sälja connemaror tror jag att connemarans främsta merit är och kommer att vara temperamentet. Nästan alla jag har hört berätta varför de fastnade för connemaran säger att de kände en med fantastiskt temperament och ville ha en/föda upp fler. Om man kunde få till en standardiserad "mentalbeskrivning" motsvarande den på hundar tror jag att det skulle vara toppen. Tänk att i tillägg med dressyrtalang eller hopptalang kunde få en temperamentsbeskrivning (vaken men nervös, trygg, nyfiken...) Jag tror de har kikat lite på sådant i Frankrike. Och att ha en sådan beskrivning för vad en hingst nedärver... Man ser ofta att folk vill ha en hingst med "bra temperament", men "bra" temperament kan betyda olika saker för olika personer.
Kan man utnyttja ridskolorna som annonspelare för connemaran? Där får väl ändå ganska många framtida ponnyägare sina första hästkontakter? Kan man göra något för att de ska få upp ögonen för att Grålle är en connemara och associera Grålles trevliga egenskaper med rasen? Gratis medlemskap och medlemstidning till alla ridskolor som äger en registrerad connemara?
Jag tror att folk kommer att fortsätta föredra tävlingsfärdiga prestationsponnyer, eller att det i alla fall då man kan börja få bättre betalt för ponnyn. Kan man sälja in ungponnytävlingskonceptet mer till ponnyryttarna? Kan man göra något för att det ska vara ett attraktivt alternativ att ta en ungponny från 3-årstest till 6-årschampionat istället för att satsa på att hoppa medelsvår? Vet gemene ponnyryttare ens om att det existerar eller är det endast de som på ett eller annat sätt har koppling till avelsorganisationerna?
Det var väl en del lagom slumpvisa tankar på temat i alla fall...